Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - III. Bernhard Elis Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är gossen själf, som frågar efter orsaken till dessa suckar,
som genljuda i skogen. Huru onaturligt är icke redan detta.
Förgäfves spöijer han stjärnorna och blommorna och
vänder sig, då dessa icke hafva någon upplysning att gifva
honom, slutligen till älfvadrottningen själf, som svarar honom
på följande snusförnuftiga sätt:
När natten sakta stiger utöfver land och sjö,
och dagens sorl begynner att försvinna,
och vågen g&r till hvila inunder grönan ö,
och alla vackra stjärnor börja brinna:
D& blifver himlens b&ge s& ren och Bpegelklar,
en här af goda änglar sä tyst därnnder far
och gråter silfvertårar öfver jorden.
Då ser i himlens spegel sin bild den arma jord
och finner sig så dyster och förkastad.
Hon täljer alla synder, all lögn och flärd och mord,
hvarmed hon är se’n tusen år belastad.
Då far en dödens rysning igenom hennes märg,
då bedja alla dalar, då bikta alla berg,
då suckar det så tungt uti skogen.
Hvilken metafysik! Är icke detta fosforism och dålig
sådan, så finnes den ingenstädes. Och lägg märke till huru just
det begår efter formens tydlighet, som utmärker Malmström,
ännu mera blottar tankens grumlighet. Så underbart vacker
som dikten är i musikaliskt afseende, så obetydlig är den,
hvad innehållet beträffar.
Olyckan är att Malmström redan diktade öfver
traditioner, som icke längre läto förnya sig. Däraf mycket af det
onaturliga, affekterade, öfverraffinerade, som utmärker hans
diktning. Hans Fiskarflickan på Tynnelsö är redan ett dylikt
blekt, omöjligt äfventyr mellan en månskensriddare och en
fiskarflicka, som visar sig vara en hoffröken. Och hvem
kan afvinna denna Angelika något djupare intresse? Det
finnes icke en situation, som är kraftigare utmålad, utom
möjligen den i andra sången, då han ser sin älskade under
skuggan af de lindar, där han lekt som barn med henne.
Men hur obetydlig och ointressant är icke denna situation.
Man säger, att till grund för dikten ligger en
barndomskärlek. Det förefaller högst troligt. Angelika verkar som ett
blekt minne, hvilket skalden förgäfves söker göra lefvande
för oss. Hon år en blodlös dröm, icke ett ögonblick kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
