Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från romantik till realism - II. Reaktion mot fosforismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seende vara öfverlägsen densamma.» Sedan han n&rmare
begrundat detta uttalande fortsätter han:
»Men hvad hafva vi åter efter fosforisternas uppträdande
fått i poetiskt afseende? Phosphoros och en mängd kalendrar,
i hvilka kanske till en hundradel stycken af värde finnas,
något mera är drägligt och det vida mesta är en
samman-gyttring af allt, hvad känslohäfning och låttsinnighet har
berserksmässigt och kaotiskt. De viktigaste arbeten, gifna
under denna tid, utgöras af Frithiofs saga och en mängd
smärre sånger af Tegnér, Atterboms Lycksalighetens ö, en
dramatisk dikt af von Beskow, Franzéns romanartade poemer
jämte några förut otryckta mindre stycken, Stagnelii och
Vitalis’ skrifter och några flera andra.» — Som man ser,
Runeberg är ej belåten med litet — det är hela buketten af
våra förnämsta dikter, som han med en föraktfull åtbörd
kastar åt sidan. »Säkert är åtminstone att ingen af de nya
författarne uppenbarat sig som en sann och skapande poetisk
natur... Ingen af dem bar öppnat en ny allmän åsikt af
naturen, en ny värld»... Därefter öfvergår han till en kritik
af de enskilde författarne: »Tegnérs poesi är mera än ytlig
... v. Beskow är till sin poesi lika litet djup och sann som
Tegnér, men är tillika honom underlägsen i alla yttre
företräden ... Lycksalighetens ö af Atterbom har några blixtar
af poetisk inspiration, men är allt för mycket sväfvande,
oredig och ofulländad för att kunna få namn af ett verkligt,
poetiskt konststycke och öppna för läsaren den klara utsikt
i naturen, som ett sådant skänker, utom den omständighet,
att dess högsta tendens syftar på framställningen af en
spekulativt uppdagad sanning och därigenom är i sig själf för
mycket begränsad för att kunna fylla idén af en sann poesi.»
Franzén har icke diktat mycket efter 1810, och hvad han
skrifvit är underlägset hans föregående poesi. »Och så år
min öfvertygelse», säger han på ett annat ställe i denna
artikel, »att en ny revolution, lik den förra (den fosforistiska),
skall inträffa i Sveriges vitterhet ännu, då allt, hvad för
närvarande är högt ansedt, skall kastas ned lägre, än det i sig
själft är, och nya, till äfventyrs lika falska, toner blifva hyllade
och ansedda såsom oöfverträffliga.»
Dessa båda uppsatser, i hvilka Runeberg således gör rent
bord i den svenska litteraturen, fullständiggöres af flera andra,
som ännu tydligare framhäfva, hvad Runeberg åsyftade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
