Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisterna - IV. Magnus Jakob Crusenstolpe. Fortsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var utan tvifvel hans önskan att kunna spela en liknande
roll som denne. Samtidigt insöp Crusenstolpe tidens
liberalism genom läsningen af Argus — påverkan af Johansson
skönjes mångenstädes i Crusenstolpes skrifter. Denna
påverkan sträcker sig äfven till kompositionssätt och stilen.
Detta låter kanske egendomligt, ty Johansson tadlas med
rätta för tyngden i sin framställning*; Crusenstolpe prisas
däremot för sin utomordentliga stil. Dock år det så. Den
Crusenstolpeska perioden är synnerligen invecklad och han
har samma smak för antiteser som Johanson. Otroligt är
det icke heller att Crusenstolpes mani för noter under texten
— långa åbäkliga noter som sträcka sig öfver sidor och
kommer läsaren att glömma tråden i framställningen — äro
en mindre behaglig efterlikning af den argusiska stilen.
I det stora och hela intager Crusenstolpe en mellanställning
mellan gammalt och nytt. Han är moderat liberal. Hela
hans ståndpunkt låter kortast belysa sig genom hans
uppfattning af representationsreformen. Han är öfvertygad om
alt en sådan bör ske — men på ståndsprincipens grundval.
Här som Öfverallt blef han snart efter tiden. Crusenstolpe
vacklade alltid mellan tvenne systemer — han log aldrig
steget fullt ut åt någondera sidan.
Sitt politiska ideal såg Crusenstolpe i Frihetstiden och
författningen af 1720. Hans förkärlek för denna period i vår
historia går till och ined så långt, att han försvarar
korruptionen underdensamma, ty den kom åtminstone hela riket till
godo, ej som under Karl Johan endast kungen och
ämbetsmännen. Under denna tid fanns verklig frihet, och verkliga för
tjänster belönadas; skillnaden mellan frälse och ofrälse, som
efter 1809 åter spelat en så stor roll vid befordringarna,
existerade faktiskt icke, eftersom alla förtjänte män upphöjdes i adligt
stånd. — Däremot stod alltid 1809 års konstitution för honom
som en blott fortsättning af Gustaf den tredjes envälde.
Det blef då kungen, som åter bestämde allt, och
tryckfriheten fick lämna plats för indragningsmakten. Likaledes är
han en bestämd motståndare till 1812 års politik; Sverige
borde då gått med Napoleon mot Ryssland. Föreningen
med Norge tadlas ständigt af honom. För tryckfriheten
har Crusenstolpe däremot alltid kämpat och af uppriktigt
* Det bör emellertid icke glömmasy att Johansson stundom, när s&
behagar honom, skrifver en alldeles förträfflig prosa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
