Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisterna - I. Lars Johan Hierta och Aftonbladet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppkomna lärjungar, ehuru dessa voro ynglingar om sjutton
till tjugo år.
Den unge studenten var en glad och hurtig gosse, öppen
till sitt väsende, och så blygsam, att, då vid ett kalas hos
nationsinspektorn denne framför alla jämnåriga utmärkte
honom med några berömmande ord, han sprang och gömde
sig och utbrast i gråt, skamsen öfver den skedda utmärkelsen
»såsom öfverdrifven och obillig mot så många äldre, hvilka
nu kunde fatta ovilja mot mig». Denna anspråkslöshet, var
ett drag som följde Hierta genom lifvet; han såg på sig själf
utan all öfverskattning. En viktig egenskap för den, som vill
leda andra!
Under de första studentåren intresserade han sig mera
för kroppsliga idrotter ån förstudierna; därunder vann hans
fysik, hvilken förut varit klen, i styrka, och han utvecklade
sig till en skicklig simmare och gymnast. Men faderns död
1816 och det ringa arf han efterlämnat, manade honom att
tänka på lifvets allvar. Hans ämnen voro de klassiska
språken samt matematik, fysik och kemi. För filosofi och
litteratur intresserade han sig däremot icke och striden mellan
gamla och nya skolan, som under dessa år lifligt utkämpades,
gick honom spårlöst förbi. Detta är af betydelse, ty hade
han varit litterärt intresserad, skulle han säkerligen kommit
under fosforismens inflytande, och hans politiska åsikter
hade då äfven blifvit reaktionära.
Om Hiertas skarpsinnighet vittnar fördelaktigt en
händelse, som inträffade, medan han ännu låg i Uppsala, och
som han i sin sjålfbiografi berättat på sitt vanliga
anspråkslösa och torrt humoristiska sätt. En hans ungdomskamrat,
son till professor Aurivillius, skulle nämligen disputera pro
excercitio öfver en österländsk resebeskrifning, som fanns
i universitetsbiblioteket. Disputationen var särskildt
högtidlig, därför att den öfvervars af några norska kommissarier,
som varit med om riksaktens uppgörelse mellan Sverige och
Norge. Och för att göra den ännu högtidligare hade professor
Fant åtagit sig att opponera extra. Hierta skulle vara andra
opponent och hade således enligt tidens bruk icke annat att göra
ån att ställa preses i bästa möjliga ljus. Hela detta program
gick också nu i sin behöriga ordning, såväl under första
opponentens som professor Fants framträdande, »hvilken
senare,» berättar Hierta, »slutade med att uppdraga en vältalig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
