Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dotter uppväckt, gjorde denna qvinna sig en föraktlig
inkomstkälla af barnets förevisande — men nyfikenheten aftog snart —
så mycket förr enligt mormodrens tanke, som barnet ärft sin
faders mörka hy och hopväxta ögonbryn. Tidigt och ofta
underhållen med sina föräldrars förskräckliga historia, och
undervisad att antaga ett utseende af intressant svårmod,
förvärfvade Agnes sig så småningom denna låga förslagenhet, med
hvilken naturen beväpnar de förtryckta, öfverlemnad som hon
var under öfvergången från barndom till ungdom åt den gamla
qvinnans nycker, som till och med sedan hon blifvit barn på
nytt endast drömde om synd och brott.
En djup kärlek till hennes olyckliga moder var poesien i
Agnes’ lif; hvad helst i hennes minne, som var ljuft eller mildt,
samlade sig kring bilden af den sköna, rikt klädda qvinnan i de
yppiga rummen, som brukade smeka och leka med henne; af
denna soliga aflägsna tid hade hon endast en svag
hågkomst, men väl mindes hon sista gången hennes moders
armar varit slutna om henne, väl mindes hon de nakna
fängelsemurarna, mörkret, de blodsprängda ögonen, de bleka
infallna kinderna, och den långa, dröjande sista kyssen af de hvita
darrande läpparne.
När hennes mormoder dog, blef hon tvingad att sjelf söka
sig medlen för sitt uppehälle, och en tillfällighet förde henne i
Mrs Macdonalds familj, hvarest hon innehade en af de lägsta
tjensterna. Här väckte hennes högdragna tystnad, som gjorde
henne illa tåld af kamraterna, Helens intresse, och hon, sjelf
ensam genom bristen på förtroende mellan sig och sin mor, vände
beredvilligt sina tankar till den förskjutna och begärde att hon
skulle blifva henne gifven som hennes enskilda uppasserska, en
begäran som hennes moder, liknöjd för hennes sanna väl och
klandervärdt eftergifven, der hon borde vara som strängast, aldrig
tänkte på att neka henne. Den vänlighet som så oväntadt
visades henne återgäldades af Agnes med en blind tillgifvenhet.
Hon berättade en mörk vinternatt för Helen sina föräldrars
historia, dröjande med öm noggrannhet vid de minsta detaljer,
hvarmed den var försedd. Det var en berättelse, som Helen
älskade att höra; hon visade henne aldrig det afskyvärda i
synden, och huru slutet var en frukt af den första förvillelsen —
hvarken sig sjelf eller den fattiga föräldralösa gjorde Helen
uppmärksam härpå.
Under Helens förlofning hade Agnes med svartsjuk ifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
