Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten - Åttonde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kålhuvuden och svamp. Seså, tänk nu inte på den snön,
som föll i fjor!
NIKITA.
Om jag bara kunde låta bli att tänka på det, men
jag kan inte. Och så fort jag tänker på det, hör jag
det igen... jag hör det! Å, vad ha ni gjort med mig?
MATRJONA.
Seså, nu duger det inte att konstra längre!
NIKITA
vänder sig om och döljer ansiktet i sina händer.
Plåga mig inte, mor! Jag står inte ut mera!
MATRJONA.
Du måste! Folk pratar redan, och om nu du som
brudens far går din väg och inte kommer igen och
inte törs ge din välsignelse, så ger det anledning till
yttermera skvaller. Ser man, att du är rädd, börjar man
genast gissa, hur det är fatt. Var du morsk bara, så
vågar ingen säga ett knyst. Om du löper undan för
vargen, kan du hitta på att möta björnen. Ge inte hugg
på dig, min gosse, visa inte, att du är rädd, det är
mycket värre!
NIKITA.
Ack, vad ni ha snärjt in mig!
MATRJONA.
Seså, bråka inte, utan kom nu! Ge dem din
välsignelse, som sig bör, och som det brukas, och så är
det slut på saken.
NIKITA
ligger alltjämt med ansiktet nedåtvänt.
Jag kan inte!
442
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
