Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten - Fjärde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skänka alla ett lika gott! Jag klagar inte. Jag bekände
den gången alltsammans för min man, och han förlät
mig och gör mig aldrig några förebråelser. Jag är inte
missbelåten med mi>tt liv. Gubben är godsint och snäll
emot mig. Jag klär på och sköter om hans barn, och
det är han mig tacksam för. Vad skulle jag klaga över?
Gud har så velat. Och ditt liv sedan? Du är ju rik...
NIKITA.
Mitt liv!... Om det inte vore, för att jag inte vill
störa bröllopet, så skulle jag taga ett rep... det här
Fattar tag i ett tåg, som ligger i halmen
och fästa det om den där bjälken och knyta en
ordentlig rännsnara, och sedan skulle jag klättra upp på
bjälken och så... repet om halsen! Där ser du,
hurudant mitt liv är!
MARINA.
Tyst då, för Guds skull!
NIKITA.
Du tror, att jag gycklar? Du tror, att jag är full?
Men jag är inte full. Spriten tar inte på mig nu mera.
Men sorgen, sorgen... den förtär mig! Den förtär mig
så, att jag inte bryr mig om någonting i världen mera!
Ack, Marinusjka, när jag var tillsammans med dig, då!
var jag lycklig! Minns du våra nätter förr i tiden —
vad de voro korta!
MARINA.
Riv inte upp det gamla såret igen, Nikita! Jag har
underkastat mig lagen och du också. Min synd är mig
förlåten... Återkalla inte det förflutna!
NIKITA.
Vad skall jag då göra med mitt hjärta? Vart skall
jag taga vägen?
436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
