Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje akten - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKIM.
Så är det, ja... man vill göra så bra... det vill
man ... och så blir det bara illa. Rikedomen ... den
fördärvar människan ... det gör den ... rikedomen, ja.
MITRITJ.
Själva hundarna bli ju galna, om de ha det för bra
och kräsligt... hur vill du då, att människan skall
kunna undgå att bli förstörd? Jag levde som ett svin,
jag, så länge jag hade pengar... på hela tre veckor
var jag inte nykter så mycket som ett ögonblick...
söp upp rubb och stubb. Först när jag inte hade en
kopek mera, blev jag ordentlig igen. Och nu — åt
fanders med brännvinet, det har jag svurit på.
AKIM.
Men gumman din... gumman... var är hon?
MITRITJ.
Gumman min, kära bror, är där hon skall vara. Hon
är kvar i staden och löper omkring på krogarna och
gör sig söt med sitt ena igenmurade öga och sin sneda
käft. Och full, det är hon både bittida och sent, Gud
vare henne nådig!
AKIM.
Oj, oj! Vad är det du säger?
MITRITJ.
Vad vill du, man skall göra med en soldathustru?
Hon är där hon skall vara.
Tystnad.
AKIM
till Anisja.
Vad skulle Nikita... hm, vad skulle han i staden att
göra... i staden? Sälja något... hm, vad?
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
