Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Den barbariska moralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kyrkan tager äktenskapet i sitt hägn och höjer därigenom
hustruns ställning. Kyrkan skaffar sig domsrätt i mål, som
röra sedlighetsbrott, såsom kvinnorov, våldtäkt,
fosterfördrivning, äktenskapsbrott, onaturliga laster. Genom sin
dyrkan av den jungfruliga »gudamodern» Maria, samt
genom sin uppfattning av kvinnan som likställd med mannen
i frälsningplanen, bidrar kyrkan att höja kvinnans
ställning och äktenskapets helgd. Men å andra sidan framhölls
kvinnan som den, allt sedan Evas dagar, till synd
förförande och det ogifta ståndet, »celibatet», ansågs som det
högsta. Härigenom inträdde ett för moralens utveckling
mycket hindrande, dubbelt inflytande. De, som i könsligt
hänseende övade självbehärskning, voro i allmänhet präster
och klosterfolk, som måste leva ogifta och i följd därav
gick ej denna deras självtukt i arv åt någon avkomma.
De övriga människorna, vilka genom celibatets upphöjelse
ansågo den könsliga självbehärskningen som en stor, men
blott för fåtalet möjlig dygd, levde dess hejdlösare; livet
delades i tvenne halvor, en ohelig, till vilken alla
naturliga drifter, framför allt släktdriften, hörde och en helig;
livet fick liksom kyrkåret två skeden: julen, njutningens
tid och fastan, späkningens. Men en sådan tudelning
är minst av allt ägnad att främja de moraliska begreppens
utveckling, ty den splittrar intrycken och minskar
därigenom deras inflytande. Att kvinnan betraktades ömsom
som en Eva, ömsom som en Maria, var icke heller ägnat
att framkalla en riktig behandling av henne.
Riddarmoralen, som blev sammanfattningen av medeltidens bästa
sedliga begrepp, satte vördnad för kvinnan och alla
värnlösas skyddande som en av sina uppgifter, men i
verkligheten urartade riddarlivet till allt utom renhet i
förhållandet mellan könen. Om man vill ha ett mått på det
sedliga tillståndet vid medeltidens slut, så väl inom kyrkan
som utanför densamma, så har man det i uppgifterna om
de smittosamma könssjukdomarnas ofantliga spridning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
