Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den djuriska moralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
australnegerns rädsla för att äta den australiska strutsen
(emu), en spis, som är strängt förbehållen åt de äldre.
Det har hänt att unga australnegrer, vilka, osedda av alla
förtärt ett stycke av en emu, sedan angivit sig själva, under de
våldsammaste samvetskval och med visshet om strängt straff.
Alla de nämnda, med religiös helgd omgivna förbuden ha
slutligen blivit vanor, som, ärvda från släktled till släktled, verka
med instinktens styrka såsom de mest befallande
moraliska bud. Ty den för de högre djuren och människan
kännetecknande ömtåligheten för likars omdöme medför
självklart, att det moraliska begreppet i hög grad starkes
genom den hos omgivningen rådande föreställningen om
en handlings art.
Utom de nyssnämnda exemplen på som fördömliga
ansedda handlingar, vilka i och för sig själva icke ha
det minsta med moralen att göra, kan man till belysning
av nyssnämda påståenden knappt finna något bättre bevis
än blodshämnden. Hos den primitiva människan — och
långt framom hennes utvecklingsskede — är blodshämnden
en så befallande plikt, att den, som försummat den,
läres av de svåraste samvetskval, tills han fullgjort denna
inom hans samhälle som helig ansedda handling. Men i
vårt samhälle, där förlåtelsen anses som plikt, kan en
medveten hämndlust bereda ett känsligt samvete lika djupa
kval.
För den nyare moraliska uppfattningen åter blir
såväl hämndlust som förlåtelse mer och mer främmande
begrepp. Å ena sidan inser man allt klarare det
nödvändiga sammanhanget mellan orsak och verkningar — en
insikt, som ökar möjligheten av medlidande eller
förlåtelse och lämnar allt mindre rum för hat och
hämndkänslor. A den andra sidan känner man, att ingen handlings
verkningar kunna utplånas, att således försoning och
förlåtelse, i ordens kristliga mening, icke äro annat än
talesätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
