Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åh, det var ju Greta. Så uppstoppad och lustig hon
var. Hade inte Mona hört rösten hade hon aldrig
känt igen henne med den där röda näsan och höga
hatten på huvudet.
Det var en trevlig pjäs, tyckte Mona. Den handlade
om det gamla och det nya året. Sedan kom där in
en hel rad flickor som föreställde snöflingor och de
dansade kring snögubben och sjöngo så söta visor.
Där var Nanna också med.
— Åh, så sött allt är, mormor, viskade Mona.
De uppträdande fingo mycket applåder. Mona klap-
pade i händerna allt vad hon orkade. Mammorna och
papporna voro visst lika förtjusta som Mona. Snö-
flingorna fingo lov att komma in om igen och om igen
och sjunga sin visa.
Allra sist var det sång och så en tant som be-
rättade sagor.
Det var sent och kvällen var mörk då allt var slut.
Men det var inte riktigt mörkt, ty ute lyste stjärnor-
na på himlen.
Mona gick arm i arm med Greta på hemvägen till
prästgården.
— Så bra du var, sade hon. Så roligt ni har som
får spela teater.
— Det är vår fröken som hittar på pjäser åt oss,
sade Greta. Nu spelar vi för att få pengar till skol-
resa.
— Tänk om vi finge det i min skola.
— Det får ni nog, det gör väl alla skolor, sade
Greta. Du kanske kan få låna vår pjäs. Jag skall
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
