Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var med fick simma efter pinnar och lära sig appor-
tera. Ibland hängde Mona sig i hans svans och slä-
pade efter mot stranden. Hunden knogade villigt på,
han vände bara ibland på huvudet och tittade på sin
börda, för att sedan fortsätta att simma mot stranden.
— Dick är en väldigt fin hund, sade Karin, då de
lågo och vilade på stranden i solskenet.
— När jag var liten, hade jag en terrier som hette
Kalkutta, sade Mona. Den var rar må du tro. Men den
dog sen, den fick utslag. Djuren därnere hade ofta
stora sår med fullt av flugor i. Och kuskarna slog
sina hästar så att det smällde som skott om piskorna.
— Usch, så elaka människor.
— Nej, de var inte elaka annars. De var alltid så
glada, därnere. Och så de kunde sjunga! Vår portvakt
kunde sjunga som Caruso, brukade mamma säga. Här
skall du få höra en sång som han lärde mig: Tra, la,
la bella italia... Mona sjöng med klar röst en liten
italiensk visa.
— Men Mona du sjunger ju riktigt bra, sade mos-
ter Gudrun och tittade upp från boken hon läste i.
Det kommer mamma att bli glad åt. Men du spelar ju
inte har du sagt?
— Nej, inte piano. Jag hade en liten luta en gång
som jag fick just av Antonio. Mamma och pappa
tyckte alltid det var roligt när jag spelade på den
och sjöng visor till. Men jag vet inte var den har bli-
vit av . . . Mona tystnade.
Det var inte ofta hon talade om tiden som varit.
Bara med mormor hade hon haft lust att tala om
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
