Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. En hemsk smekmånad - VIII. En lunch med baron Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
— Nej, handlande som vanligt, svarade jag.
— Åh, ni är kvick!
— Men icke desto mindre sanningsenlig. Hon skall
ha en ny toalett till grevinnan Ignatiefs bal.
— Åhå, redan i svängen! utropade baron Friedrich
i. ied ett längtansfull uttryck i sina ögon. Kanhända
även jag kommer dit.
— Verkligen?
>— Javisst, om tsaren bestämmer sig för att hedra
festen med sin närvaro. Ett rastlöst, oroligt, nästan
hetsat uttryck syntes i den lille mannens ansikte.
— Ni ser inte riktigt frisk ut, ni heller, sade jag.
Nej, svarade han. För att vara uppriktig mot
ej så är oron som följer av min ställning alltför stor.
Jag liknar en gosse, som viftar bort flugor från
köttet. Det finns alldeles för mycket flugor. En dag,
kanhända, bommar jag på en, och då–
— Får köttet lida, avbröt jag honom.
— Gossen också minsann! sade han med en komisk
axelryckning. Därpå fortfor han med eftertryck:
En olyckshändelse drabbade ju president Garfield i
Washington — för några år sedan.
— Ja, svarade jag, han blev mördad.
— Hysch! Tala inte så grymt! Vad hände
polischefen i Washington?
— Ingenting; jag tror han fick behålla sitt ämbete.
— Ingenting? Ack, då är det tydligen ingen konst
att vara polischef hos er. Ni amerikanare äro ett
stort folk. Något sådant skulle aldrig kunna passera
här. Antingen brottslingens huvud eller ens eget!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
