Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Hur jag blev gift - officiellt - IV. Baron Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Sedan fattade hon ånyo min arm, och då vi
befunno oss ute i kvällsmörkret på väg till tåget,
viskade hon:
— Jag blir så förskräckt varje gång man frågar
efter detta förfärliga pass. Vilken god och präktig
gentleman ni i alla fall är, som tar hand om en
sådan liten oförståndig varelse som mig.
På denna komplimang svarade jag ingenting utan
strök endast mina mustascher, som ännu äro svarta
— tack vare ett österländskt färgmedel, som jag
tatt av en barberare i Alexandria på den tiden jag
tjänstgjorde i khedivens armé.
Inom några minuter voro vi på tåget. Vi togo
vår kupé i besittning, och mrs Gaines sjönk ned på
de bekväma dynorna med en suck av lättnad, ty de
sensationer hon varit utsatt för under vårt uppehåll
i Vilna tycktes hava verkat störande på hennes
nervsystem.
Jag såg på klockan; vi hade ännu en kvart på oss
till tågets avgång. Den kalla luften trängde in i
kupén, och jag stängde därför till dörren.
— Tack så mycket, sade hon likgiltigt, jag — jag
är så trött. Får jag be er hänga upp min hatt. O,
ni gör er alltför mycket omak för min skull. Jag
hade nämligen med utsökt artighet befriat henne
från hennes ytterplagg.
— Kan jag inte göra något för er? Ni ser
verkligen trött ut, sade jag då hon sjönk tillbaka mot
dynorna.
— Mina tofflor, mumlade hon. På ett ögonblick
hade jag ur hennes handväska fiskat upp ifrågava-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
