- Project Runeberg -  Kvinnor. Sex tidspsykologiska porträtt /
86

(1895) [MARC] Author: Laura Mohr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3) Den moderna kvinnan på scenen: Eleonora Duse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sinniga, frivola kokott med den lungsiktigas kärleksåtrå
förefaller henne för mycket vara en grannlåtsfigur. Eleonora
Duses glädje och munterhet gör ett så besynnerligt, stumt
intryck, hon kan icke spela det meddelsamma själfsvåldets
roll eller den oerfarna kvinnans tillit; hennes natur är tung
liksom lifvet. Hon kände sig liksom icke tillräckligt ung
i sitt inre för »Kameliadamens* lycka och olycka.
Eleonora Duses konst är denna stora konst, som endast känner
sig hemmastadd där, hvarest den stora frågan, allt lefvan*
des fråga börjar: Hvarifrån? Hvarför? Hvart? Vi glida
fram på ett dimhöljdt haf, lida orätt och göra orätt och
veta icke hvarför. Ödet, ödet! Vi kunna icke taga något
därifrån och ej lägga något därtill. Där, hvarest hon kan
gå i fatalismens blindhet, där känner hon sig hemmastadd.

Det kunde hon i »Fédora!»

Denna sköna, förnäma, mogna kvinna, hvars älskare
bäres hem till henne mördad, förvandlar sig icke till en
furie. Då vi återse henne, är hennes sätt alldeles lugnt:
det är den kalla, stilla världsdamen. Hon har framdeles
blott detta enda verk att utföra: mördarens fördärf. Det
är en uppgift liksom hvarje annan; den är själfklar och
fullbordas lugnt som någonting själfklart. Det finns
därvidlag hos henne icke alls någon särskild ondska och icke
spår till någon elak skadeglädje, mördaren är för henne en
främmande och likgiltig människa. Men hon har blifvit
ensam midt i sitt lifs blomstring, lifvets bord, som blott
en gång står dukadt för oss, hade kullstjälpts för henne
just då hon ville taga för sig, och denna orättvisa vill hon
vedergälla. Hon är stolt och utan illusioner, hon tillhör
de härskandes kast, som betala ondt med ondt och godt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:24:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mohrkstp/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free