Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2) En kvinnlig förkämpe: Anne Charlotte Edgren-Leffler, hertiginna af Cajanello
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ända till en viss punkt. Denna punkt kunde ju visserligen
öfverskridas — så där i all hemlighet — och detta var
ju äfven ganska vanligt. Hon var emellertid en af dessa
sträfva, rättframma naturer, hvilka icke tåla några spår af
flottiga fingrar på sin heders blanka sköld, men därjämte
var hon en öfverlägsen natur, som skulle velat göra sig
sin egen vilja till lag. Båda delarna läto dock icke förena
sig i ett litet land och under det lilla kotteriets ögon, af
hvilket hon blef uppburen.
Och sålunda se vi då på samma gång inom den
nordiska litteraturen det märkvärdiga skådespelet af kvinnligt
pryderi och manlig tygellöshet. Samtidigt med fru Edgrens
produktion, och ständigt påverkande denna, nådde Björnsons,
Strindbergs och Garborgs alster sin höjdpunkt. Åttiotalet
var den skandinaviska diktningens stora årtionde, och denna
diktning rörde sig under detta årtionde nästan uteslutande
kring problemet om man och kvinna. Dessa dagars
befruktande värme dref äfven en hel rad kvinnor in på
litteraturens väg — alla dessa, hvilka dött så tidigt, och äfven
några mindre betydande, hvilka ännu föra en onyttig litterär
tillvaro. Men dessa kvinnor stodo där så besynnerligt
fattiga och liksom förkrympta bredvid dessa män, ehuru det
likväl bland dem fanns en Edgren, en Ahlgren och en
Kovalevsky. Alla dessa män vågade något och erlade någon insats,
och denna deras insats var deras eget jag. Men i den
väldiga kör, som den gången sjöng kärlekens höga visa,
hördes ingen enda kvinnoröst. Ingen af dem alla hade
upplefvat något, ingen hade något att säga, och deras längtan
förblef stum; men då därpå den anklagande litteraturen med
Kalchas-Björnson i spetsen stormade lös mot de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
