Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro bestämda i fördraget vid Kolsäter. Vi finna ock, att hertigarne snart
derefter (september 1305), i enlighet med närnda fördrag, bekräftat sitt
erkännande af Magnus Birgerssons val till faderns efterträdare. Vid samma tid
slöts också fred mellan Norge och Danmark, hvarvid hertigarne bekräftades
i besittningen af norra Halland.
Hertigarne förstodo snart att vinna Birgers fulla tillit och att ingifva
honom misstro mot Tyrgils Knutsson, hvilken de insågo vara det svåraste
hindret för deras vidare planer. De skola hafva intalat Birger, att marsken
varit den egentliga orsaken till striden, och i början af december 1305 infunno
sig alla bröderne oväntadt på Lena, der marsken fängslades och på ett
skymf-ligt sätt genom natt och dag fördes den långa vägen till Stockholm,
hvar-efter hertig Valdemar skyndade att upplösa sitt äktenskap med marskens
dotter, under förevändning att Tyrgils burit honom till dopet och att de
således voro andligen beslägtade på ett sätt, som enligt kyrkans lag utgjorde
hinder för giftennål. Det goda förhållandet mellan konungen och hertigarne
beseglades nu derigenom, att Erik under julen återfick det vigtiga
Nyköpings slott.
Ehuru man ej känner, om Tyrgils under iakttagande af laga former
dömdes till döden, hvilka anklagelserna voro eller det närmare förloppet
af hela denna sak, synes det dock sannolikt, att hertigarne vid marskens
störtande funnit bistånd hos de öfver honom förbittrade prelaterne. Man vet
endast, att Tyrgils Knutsson, ett af de sorgligaste pffer för en bakslug
politik som vår historia känner, halshöggs den 10 februari 1300 på Södermalm
invid Stockholm. Hans lik nedgräfdes först på afrättsplatsen, men fick sedan
ett värdigare hvilorum i gråbrodernes kyrka vid sidan af Magnus Ladulås,
hvars sons kroua han med sådan trohet värnat.
Man har svårt att inse, huru Birger kunnat nog förblindas att låta sitt
säkraste stöd falla. Hans skändliga otacksamhet skulle ej heller länge blifva
ostraflad. På hösten samma år vistades konungen på Håtuna i Upland, och
vid underrättelsen, att hans bröder befunuo sig i närheten, inbjöd han dem
till gäster. De kommo (den 29 september), men åtföljda af en stor mängd
forut i hemlighet samlade anhängare, togo konungen och drottningen till
fångar, förde dem till Nyköpings slott samt satte sig inom kort i besittning
af hela riket. Detta nya drag af trolöshet är kändt under namnet
håtuna-leken. Af slotten föllo småningom alla utom de finska i hertigarnes våld.
Birger, som i fängelset lär hafva behandlats ganska väl, fick behålla
konunganamnet, men hans bröder utöfvade den verkliga konungamakten, hvilket man
bland annat ser af deras skydds- och frihetsbref för kyrkor och kloster.
Såsom tillika innehafvare af Kunghäll med södra Elfsyssel samt Varberg ined
norra Halland, voro hertigarne nu i besittning af en betydande makt.
Birgers unge son Magnus hade vid föräldrarnes fängslande räddats af
en trogen tjenare, hvilken lyckades föra honom till hans morbroder konung
Erik Menved i Danmark. Förbittrad öfver hertigarnes dåd, rustade denne sig
genast att komma sin svåger och syster till hjelp och inföll vid nyåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
