Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En gård på landet, antingen den låg enstaka eller hörde till en by,
bestod af flere särskilda hus, emedan man ännu icke börjat sammanbygga de
särskilda lägenheterna under ett tak. Ännu uplandslagens kyrkobalk, skrifven
mot slutet af det trettonde århundradet, ålägger bönderne att vid nybygnad
af prestgård uppföra »stufva, sömnishus, stekarahus, visthus, fähus, lada och
kornherberge» (eller loge). »Sömnishuset» motsvarar närmast vår
sängkammare, och »stekarahuset» kök och bagarstuga. Den sistnämda är ju ännu i
dag, liksom visthuset, på landet vanligen bygd för sig.
Då konsten att bränna kalk och tegel troligen först med kristendomen
vann insteg i Norden, voro väl husen vid denna tid af samma slag som de,
af hvilka man under de sista årens undersökningar funnit lemningar på
Björkön, i det gamla Birka. Dessa undersökningar hafva nämligen ådagalagt,
att tvenne olika slag af bygnader funnits i staden, nämligen dels timmerhus,
livilkas fogar tätats först med mossa och sedan med lera, dels ett slags hyddor
bygda på fullkomligt samma sätt som de ännu i dag i Skåne brukliga så
kallade »klenhusen». Ur berättelsen om fynden på Björkön1 låna vi
följande redogörelse för de i hög grad märkliga lemningar af bygnader, hvilka
der anträffats. Dessa lemningar, de äldsta vi känna från Sverige, utgöras af
lerstycken, som fullkomligt bibehållit sin form till följd af den starka hetta de
voro utsatta för, då husen brunno. »Med ledning af dem, heter det, kan man
urskilja två olika slag af bygnader, lerkojor och timrade trähus, å hvilka
fogarna mellan stockarna tätades med lera. Lemningarna af det förra slaget
af bygnader utgöras af lerstycken af oregelbunden form, som på en sida
vanligen äro släta, men på den andra, den inåt vända, visa intryck af vanligen
något mer än halftumstjocka qvistar. Till och med rynkorna i den
skrump-nade barken äro tydligt aftryckta, och att döma af dessas utseende, torde med
säkerhet kunna sägas, att det använda trädslaget varit en pilart. Dessa brända
lerstycken äro således påtagligen lemningar af bygnader, hvilkas väggar haft
till stomme ett slags flätverk af qvistar, som på båda sidor beklädts med
fastslagen lera, såsom fallet än i dag är med de skånska s. k. klenhusen.
Lemningarna af det andra slaget af bygnader utgöras af tresidigt prismatiska
lerstycken af tre till tolf centimeters längd, hvilka på en sida, utsidan, visa
tydliga märken efter fingrarna, som smetat in leran i springorna mellan
stockarna i trähusen. Den inåt vända vinkeln visar oftast en mängd fina,
oregelbundna intryck af den mossa som stoppats in i springorna, innan leran
ditsmetades.» På några stycken äro aftrycken så tydliga, att man kan
urskilja de finaste bladen hos mossan, och det lider intet tvifvel, att den mossa
som begagnats varit den samma, som ännu för samma ändamål vanligast
användes. På ett lerstycke ser man tydligen aftryck af kärlknippena i ekvirke.
Om de svenska boningshusen under hednatidens sista del hafva vi
visserligen inga underrättelser genom samtida beskrifningar; men vi kunna på goda
1 H. Stolpe, Naturhistoriska och1 archæologiska undersökningar p& Björkö i Mälaren. 2
(Stockholm, 1873), s. 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
