Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad som kallades östervåg, dels kusterna af Vesterhafvet eller nordvestre
Tyskland, Frankrike och de Britiska öama; härfärderna till dessa senare
nejder kallades vester vik in g. Det dåvarande Sveriges invånare, som voro
nästan stängda från Vesterhafvet, riktade väl vanligen sin verksamhet pa
länderna i österväg, men deltogo äfven i vikingatågen vesterut. Att
in-byggarne i det nuvarande Sverige tagit verksam del i de vigtiga
bedrifterna i vestra Europa är emellertid en sanning, son\ blifvit allt för litet
beaktad. Det då norska Bohuslän och de till Danmark hörande skånska
landskapen hafva nämligen utsändt många af de vikingar, som gjorde
nordmanna-namnet så fruktadt hos de på Nordsjöns kuster boende folken.
Till dessa trakter, der kristendomen redan länge varit herskande, kommo
de nordiska hedningarne först i mindre antal och med långa mellantider,
men efter 700-talets slut öfversvämmades snart hela Vesterhafvet af
vikinga-flottor, hvilka på ett förfärligt sätt hemsökte de ofta nästan värnlösa
länderna. Nordmännen beherskade alldeles hafven, emedan ingen nämnvärd
sjömakt då fans till skydd för dessa trakter, hvilkas invånare — utan tvifvel just
genom inflytande af de många der bosatta nordmännens ättlingar — i en
senare tid betäckt alla verldens haf med sina flottor.
Nordmännen erhöllo också oupphörligt förstärkningar hemifrån: de slogo
sig vanligen ned på öar vid kusten, hvarifrån de på floderna trängde djupt
in i landet och genomströfvade det härjande och brännande. Slutligen
fore-togo de sig att göra planmässiga, varaktiga eröfringar och grundlägga
nya riken.
Först hemsökte nordmännen Nordsjöns kuster, det nuvarande nord vestra
Tyskland (Frisland), Nederländerna och Belgien. Karl den stores betydande
försvarsanstalter, hvaröfver han äfven i sina sista lefnadsår med sä mycken
omsorg personligen hade vakat, upprätthöllos ej längre på tillbörligt sätt.
Icke endast Elbetrakten med Hamburg och i synnerhet Frisland med dess
fruktbara trakter, dess kyrkor, kloster och blomstrande handelsstäder —
hvaribland framför alla det af nordmännen länge besatta Dorestad — voro derfor
(på 830-talet) utsatta för vikingaflottornas fruktansvärda anfall. Äfven
af-lägsnare kuster, som förut varit jemförelsevis skonade, hemsöktes nu af
nord-borne, som följde floderna till det inre af landet, plundrande Antwerpen och
tiere andra stora handelsstäder.
Snart sträckte de sina färder till Frankrikes norra och inom kort
äfven till dess vestra kuster, i det de begagnade sig af den svaghet och inre
oenighet som förtärde frankernes rike efter Ludwig den frommes död (år 840).
Vid denua tid tränga vikingarne in i Seinefloden, bemäktiga sig den
betydande handelsstaden Rouen och hota flere kloster, som med penningar måste
köpa sig fred. För att tilltvinga sig penningar började vikingarne nu äfven
att i fångenskap bortföra sådana mäu, för hvilka de kunde hoppas erhålla hög
lösesumma.
Samtidigt gå andra skaror uppför Loirefloden förbi den starkt befasta
staden Nantes och framtränga ända in i hjertat af Frankrike, der de plundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
