Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förnämsta bland dem i den ordning som de framträdt, innan vi öfvergå till
en framställning af den uppfattning af denna vigtiga fråga, hvilken synes oss
hafva de bästa skälen for sig.
I allmänhet kunna vi naturligtvis icke i ett arbete sådant som detta
redogöra för de olika åsigter, som i hvarje särskild fråga sökt göra sig
gällande, utan endast för den, vid hvilken forskningen slutligen stannat; men
frågan om det sätt, hvarpå Nordens folk forst blefvo förtrogna med metallers
bruk, är, en af de vigtigaste, som möta oss vid studiet af Sveriges äldsta
odlingshistoria, och tillika en, om h vilkens*besvarande man ännu ej blifvit
fullt ense.
Det torde vara nästan öfverflödigt att anmärka, att vi här endast kunna
i största korthet redogöra för de olika meningarna samt blott antyda, icke
fullständigt utveckla de skäl, hvilka synas oss tala mot de åsigter som vi ej
omfatta. För en närmare kännedom ord dessa skäl skola vi emellertid hänvisa
till de arbeten, der de äro mera utförligt framstälda.
Då Thomsen år 1836 i »Ledetråd til nordisk oldkyndighed» för första
gången skildrade bronsåldern såsom en särskild period i Nordens kulturhistoria,
sökte han visa, att våra bronssaker icke kunna vara »en efterbildning af
ro-marnes, från deras blomstringstid, eller att de i den perioden voro
förfärdigade i sydliga länder och derifrån genom handel förts till Tyskland och
Norden». Detta visas, säger han, dels deraf, att de allra flesta sådana
fora-saker finnas i de mera aflägsna länderna, t. ex. i Norden och Irland, der
beröringen med romarne troligen varit minst, dels deraf, att romarne redan
länge känt jernet, innan de kommo i lifligare förbindelse med germanerne.
Om nordborne ännu vid den tiden hade vapen af brons, så måste dessa hafva
varit efterbildningar af dem, som tillhört en äldre tid och en äldre smak. I
böljan hade man erhållit bronssakerna från sydligare länder eller efterbildat
dem som der begagnades, men sedan hade förbindelsen kanske afbrutits,
hvar-igenom nordborne länge lefvat i okunnighet om jernet och de andra senare
upptäckter som gjorts i södem. Thomsen nämner här icke något om en ny
invandring till Norden vid vår bronsålders början.
En sådan åsigt uttalades deremot af professor Nilsson i början af år 1843,
då han i sjette kapitlet af sitt arbete om Skandinaviska nordens urinvånare
lenmade ett »utkast till en beskrifning öfver en kimbrisk koloniststam, som i
forntiden inflyttat i södra och vestra Skandinavien, undanträugt vildarne (det
vill säga stenålderns folk) och odlat landet». Dessa kimbriska eller keltiska
nybyggare kände brons och guld, de idkade boskapsskötsel och åkerbruk; deras
religion var densamma som de i vestra Europa boende kelternes »druidkult»;
stendösarna voro deras altaren. Professor Nilsson anser, att dessa nybyggare,
bvilbas hufvudskålsform skulle hafva varit olik stenåldersfolkets, troligen varit
de i våra sagor omtalade alferne och, »åtminstone till en del, den nu varande
skånska allmogens hedniska förfäder». Han betonar särskildt (i förordet), »att
der i intet hänseende finnes öfvergång mellan de folk som brukade sten vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
