Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ålderas folk måste hafva förstått att på något sätt klyfva de väldiga
stenblocken l.
Möjligen hafva de härvid gått till väga på samma sätt som ännu
användes i flere trakter af Norden för att klyfva stora rullstensblock af granit.
I den riktning, hvari man antager, att stenen lättast klyfver sig, hugger man
nämligen en fåra, i hvilken man häller vatten, som får stå en tid. Man
om-gifver sedan stenen med eld eller lägger eld under honom, så att han
upphettas. Sedan sättas små kilar i faran, och med en klubba slår man på
kilarna, till dess stenen delar sig i två stycken, hvartdera med en flat sida.
Man torde utan synnerlig svårighet kunna hugga de erforderliga fårorna med
sådana verktyg, som stenålderns folk hade till sitt förfogande.
Ungefär samma förfaringssätt begagna kassierne i Indiens högland,
ett folk som ännu i dag bygger stendösar till grafvar åt sina döda. De ofta
mycket stora stenar, som behöfvas till dösarna, erhållas på det sätt, att man
i större stenblock hugger fördjupningar och i dessa häller kallt vatten på den
upphettade stenen, så att han delar sig. Tåg och häfstänger af trä äro de
enda mekaniska hjelpmedel, som kassierne använda för att flytta de stora
stenarna och bygga dösarna.
Den största svårigheten vid uppförandet af gånggrifterna var väl att
på sina platser lägga de ofta väldiga stenblock som bilda taket. Konung
Frederik VII i Danmark har emellertid sökt visa 1 2, huru detta för stenålderns
folk kunnat vara möjligt genom att skjuta stenen uppför sluttningen af den
grafven omgifvande högen, hvilken, såsom vi oett, ofta når upp just till
väggstenarnas öfverkant.
Hvilka storartade bygnader ett folk som saknar kännedom om metaller
kan åstadkomma, visas af kapten Cooks berättelse om en grafvård uppförd
af invånarne på ön Tahiti, det högst utvecklade af alla senare tiders
sten-åldersfolk. Denna grafvård, som hade form af en pyramid med höga
trappsteg på alla fyra sidorna, var bygd af hvit, tillhuggen och polerad korallsten,
utan bindmedel mellan stenarna. Dess höjd var 13,40 meter (45 fot), längd
61,40 meter (274 fot) och bredd 26,50 (89 fot)3.
Afven från andra länder än Sverige känna vi en stor mängd grafvar
af samma eller liknande form som den från vår stenålder.
Grafvar af samma slag som våra stendösar utan gång hafva en ganska
stor geografisk utbredning. De finnas i sydöstra Norge4 och södra Sverige, i
1 Vid Uby på Själland ligger en gånggrift, hvars kammare är täckt af två stora stenar
som lära vara klufna ur samma block. Madsen, Steenalderen (Kjöbenhavn, 1868), s. 12.
2 »Bemärkninger angående oldtidens bygningsmåde af gravkamre og de så kaldte jnttestuer»,
införda i den danska Antiquarisk tidsskrift, 1855—57, s. 88—101.
3 Lubbock, Prehistoric times, l:a uppl. (London, 1865), s. 385, der äfven andra dylika
bygnader omtalas, hvilka äro nppförda af invånarne på Stilla hafvets öar, innan metallernas bruk
blef kändt der.
4 I Norge känner man dock endast en, som ligger nära Frederikshald.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
