Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från den politiska världen - 17. Pärernas hus och »den irländska brigaden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARERNAS HUS OCH »DEN IRLANDSKA BRIGADEN». 27 r
nämnda romanen, hvilken gjort stort uppseende och helt visst riktat
den engelska skönlitteraturen med en serie lifsanna skildringar af det
Irland, som ej syns utanpå. Utom det att boken är skrifven med
omisskännelig talang och entusiasm — ehuru kanske ej med all den
litterära rutin och artistiska koncentrering man kunnat önska — har
den förtjänsten att erbjuda läsaren ett sällsynt tillfälle till närmare
bekantskap med den »gröna öns» natur och sociala förhållanden
samt med dess invånares lynne, arten af deras frihetshopp och
metoden för deras frihetssträfvan.
Romanens titel antyder, att den sysselsätter sig med den
nuvarande irländska rörelsens ungdomsår, med dess »Sturm und
Drang»-period. De tre första kapitlen göra oss bekanta med berättelsens
hjältar under deras skoltid i ett litet katolskt kollegium uti sydvästra
Irland. Anglosaxarens ytterliga opopularitet som härskare i keltens
land är naturligtvis den idé, som färgat verkets grundstämning.
Nationalitetsfrågor äro emellertid icke riktigt »aktuella» numera,
och O’Briens roman skulle näppeligen hafva lyckats tillvinna sig en
så ansenlig popularitet, om författaren ej låtit äfven en annan grundton
ljuda kraftigt genom sin bok: det ekonomiska förtrycket af
landtbefolkningen genom jorddrottarna. Nästan hvart annat kapitel för
oss tillsammans med den adliga godsägarfamilj, på hvilkens
besittningar våra unga irländska patrioter växa upp. Boken skildrar
sålunda två grupper af personer med motsatta politiska och sociala
intressen: engelsmännen och jordägarklassen å ena sidan samt den
keltiska landtbefolkningen å den andra. Det är ett brokigt
panorama, som berättelsen upprullar för oss, och konflikten är af den
mest uppskakande art. Vi stötas dock icke af någon flack, partisk
idealisering. O’Brien är för mycket realist att ej instinktivt söka
återgifva den osmyckade verkligheten, och han känner sin engelska
samtid alltför väl för att slå an en ton, som ofelbart skulle ruinera
bokens framgång. De unga bondpojkarna, hvilka sluta som feniska
ledare, äro så sangviniska och opraktiskt idealistiska som ungdomen
är känd för att vara. Det mörklagda, småväxta irländska folket, med
sitt heta, snabbflytande blod, sina många talanger och sin naturliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
