Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilder och intryck från världsmetropolen vid Thames - 2. Bilder från gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BILDER FRÅN GATAN.
!9
Låt oss antaga, att vi befinna oss ute på landet, två svenska
mil norr om medelpunkten för Londons ofantliga gebit. Det är
tidigt på morgonen; himlen är molnfri och rymden fylld af bländande
ljus. Blott längst ned vid horisonten skimrar en lätt mist, hvilken
förlänar landskapets färger denna härliga silfverton, som är ett af
den engelska naturens största behag. Motseende en ovanligt angenäm
arbetsdag i London, gå vi ned till järnvägsstationen och ånga i väg
mot den storslagna och intressanta, men visserligen icke sköna
»synderskan» vid Thames. På Citymännens manér fördjupa vi oss
i en morgontidning, då efter tio eller femton minuter en liten parfvel
bredvid oss i kupén rycker sin följeslagerska i kjolen och hviskar
med en hemlighetsfull min: »Se månen, mamma!» Vi vända ansiktet
mot kupéfönstret och stirra ut i ett hvitt, ogenomskinligt medium,
uti hvilket det sväfvar något, som närmast liknar en purpurröd
ballong af ungefär två decimeters genomskärning. Ty värr är det
icke »månen», utan solen, som tar sig ut på detta besynnerliga sätt.
Hemska aningar bemäktiga sig oss. Efter ytterligare fem minuters
resa är dimman svafvelgul och ogenomskinlig som en vägg. Vidare
iakttagelser afbrytas däraf, att tåget surrar in i den underjordiska
järnvägens tunnel, hvilken är så fylld af stenkolsrök och dimma,
att vi skulle kväfvas, om vi ej ögonblickligen droge upp kupéfönstren.
Lokomotivets rytmiska brus förändras nu till ett tveksamt stönande.
Tåget har saktat farten, ty i dag äro alla signallyktor absolut
osynliga på tio meters afstånd, och som tågen i Londons underjordiska
stadsbana under normala förhållanden lämna stationerna med blott
fyra eller fem minuters mellantid, är faran för sammanstötningar
icke obetydlig. Situationen blir snart outhärdlig. Vid hvarje nytt
hållställe, som passeras, ökas trängseln. Dessa tusentals
handelsbiträden, kontorister och affärsmän, som vid denna tidiga timme på
dagen strömma in i det inre London, måste med för hvarje pris
— ty man kan hvilket ögonblick som helst vänta sig, att dimman
skall tjockna så, att all trafik måste inställas. Man sätter sig i knät
på hvarandra, man packar ihop sig som sillar i gången mellan
sofforna. Och ingen luft att andas! Kupén är förvandlad till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
