- Project Runeberg -  Skyttes på Munkeboda : Hemliv i Skåne 1830 /
84

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon på sig i sin fulla längd och höjde huvudet — i denna
stund, då hon, ansikte mot ansikte med sina föräldrar och
den man, de valt åt henne, tvangs att försvara sin unga
kärlek, sitt eget hjärtas rätt, blev hon fullvuxen.

Joachim, som, sedan han skilts från Agneta, väntat ute
i förmaket, kom nu in tillsammans med farbrodern och
låste dörren efter sig. Majorskan satte sig tungt ned i den
kinesiska korgstolen, så att den knakade. Hon var så ond
och upprörd, att de breda mössbanden under hakan riktigt
skälvde.

Joachim gick bort och ställde sig bakom Agneta — han
lade lätt armen kring hennes liv.

— Bäste farbror Niklas, goda faster Charlotte, började
han fast men fullkomligt artigt och behärskat — han hade,
medan han väntade där ute, tänkt över, vad han ville säga.
Ni få icke uppfatta det som trots eller brist på vördnad hos
en, som fullväl vet, hur mycket han är eder skyldig, men

— det kan inte hjälpas — Agneta och jag måste ha lov
att tillhöra varandra. Han såg vädjande på dem, och då
ingen svarade, tilläde han manligt avgörande:

— Nu vet ni det. Och det svär jag på, att varken
godvilligt eller med tvång avstår jag från min kusin. .

Vid hans ord, bara vid ljudet av hans röst kände
Agneta en oändlig lättnad — liksom en känsla av befrielse
från den ogillandets och ensamhetens tyngd, som hittills
tryckt henne. Nästan utan att veta om det, lutade hon sig
ofrivilligt tungt tillbaka mot Joachim — han märkte det
och lade armen fastare kring hennes liv.

— Förskona oss åtminstone från era scènes d’amour!
ropade majorskan förbittrad. Hon satt — som hon sedan
anförtrodde sin man — och »skämdes ögonen ur sig» för
Stjerne, som stod stel och rak med ena handen instucken
i rocken, och lät Agnetas moder föra sin talan. Får man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmskytt/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free