Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var, som om han känt en viss lättnad. Mary fick det
intrycket, att han liksom hon gladde sig åt en timmes
ostört samspråk i dessa främmande och neutrala
omgivningar.
»Ha vi något att bjuda fröken Carter, lilla fru
Strömbom?...»
»Kanske saft och vatten?» föreslog fru Strömbom
osäkert.
»Tack, det skall smaka rysligt gott! Vi stanna väl
här ute, inte sant?»
»Var du vill, Mary. Du vet, att du är härskarinna
här.»
Mary rodnade. Det behövdes så litet, när hon var
tillsammans med Elof, för att göra henne glad.
Han var verkligen riktigt förnöjd över att hon
kommit allena — icke tillsammans med Malin; det hade
efter hand blivit honom nästan en plåga att alltid se
dem bägge på samma gång. Mary — han ville, att
det skulle vara så — stod ju dock hans hjärta närmast.
Redan som ung student hade han tänkt sig henne som
sin hustru, han hade ända från början så att säga baserat
sin framtid på henne — också på hennes fördelaktiga
yttre villkor, för vilka han, den fattige skollärarsonen,
hyste stor respekt, och som han naturligtvis
ovillkorligt kom att laga med i räkningen. Han högaktade
henne uppriktigt, sympatiserade varmt med henne — ja,
ibland var han säker på, att han älskade henne. Men
i deras förhållande, som under dessa långa år hade
passerat så många känslans grader: intresse, vänskap,
förtrolighet — ända till detta mystiska men fullkomligt
medvetna hemliga förstånd, denna ömsesidiga
förnimmelse av solidaritet och samhörighet, som blott tycktes
fordra ett ord för att av bägge erkännas som kärlek —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
