Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 MATHILDA MALLING
•
ögon. »Du — var det verkligen din mening, att, om
jag bad dig, du ville stå modell för mig som Quise?»
Han vände sig om: »Men Malin», sade han yrvaket,
förvånad och ogillande.
»Å, jag vet, det är nästan dårhusmässigt av mig» —
utbrast hon plötsligt i en lidelsefull viskning. »Jag kan ju
ingenting odi jag duger ju inte till någonting. Men när
jag nu ser dem framför mig» — hon reste sig upp på
armbågen.
»Malin, då ...» Hon drog, liksom beskyddande, hennes
huvud intill sig. Nog visste han, att ’hon gick och
tänkte på sådant ibland — de stora dukar hon skulle
ha målat — men att hon kunde vara till den grad
upptagen av ett ämne, det hade han ändå inte tänkt sig.
»Jag vet ju, att jag aldrig kommer till att måla så
mycket som ett veck i Margots klänning», mumlade
Malin — hon skämdes plötsligt för sig själv, »och
jag skulle naturligtvis genast stupa för tusen tekniska
svårigheter, men... Ser du, jag kan liksom inte låta bli
att tänka på, hur en sådan stor tavla kunde se ut...»
Om en stund sov Malin lugnt med handen på Eriks
lilla korgsäng, som stod intill hennes egen. Men Stjerne
kunde inte på länge falla i sömn igen — icke på flera
timmar.
Sedan isen väl blivit bruten, kom Hellwer ofta till
Marieholm. Nästan var eftermiddag hände det, att än
det ena än det andra av barnen andlöst störtade in och
berättade, att de hörde farbror Elofs cykelklocka i
alléen. Ooh till slut föll det av sig själv, att man
väntade på honom med teet.
I det hela såg det ut — till och med Henrik kunde
knappt märka annat — som om han blott kom för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
