Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blev hon stående vid dörren och hörde ännu en gång i
trappan Henriks röst...
Därpå gick hon in och satte sina rosor i vatten. Blev
stående vid det öppna fönstret och såg över den
solbelysta gatan — efter damer, som i nya vintertoaletter
gingo till Luxembourg eller i S:t Sulpicekyrkan. Luften
var så klar och stilla, hon kunde höra rösterna nere ifrån
gatan — enstaka ord — barn, som skrattade...
Så brast hon plötsligt i gråt. Som hon hade glatt sig
åt denna utflykt till S:t Cloud!... Det var synd — synd
och skam ... Och så trodde naturligtvis Henrik, att hon
var nyckfull, brydde sig kanske aldrig om att uppsöka
henne mera...
Men varför hade han aldrig talat om, att han varit
ute på de där ställena? ... Naturligtvis — Herregud, hon
hade naturligtvis bort begripa det, men ändå!... Han
kunde ju gärna säga det — liksom det skulle vara en
hemlighet, liksom hon brydde sig det ringaste om... Å,
hon avskydde aktriser och sångerskor och alla sådana
fruntimmer!
Hon gick fram och tillbaka på golvet, medan hon
otåligt och nervöst kastade hemmadräkten av sig och klädde
sig till promenad. Kunde hon inte få komma någon
an-nanstädes denna vackra söndag, ville hon åtminstone gå
i Notre Dame eller på något museum.
Han ansåg henne naturligtvis för en barnunge, en
fattig släkting — kusin — »kusin Malin!» — som man
borde vara en smula vänlig emot. Hon var dum, som
kunde tro, att han sökt upp henne för hennes egen skull
— dum — dum! — Hon stampade med foten i golvet.
Nästa dag vid middagstid, då hon kom från ateljén,
mötte hon Henrik. Redan på långt avstånd tog han av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
