Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wer, fastän hon tänkte göra det ett ögonblick förut, då
de nämnde Carters.
»Hör på, Malin» — det kom litet tvekande — »är du
inte hungrig?»
»Jag skall hem», sade Malin hastigt och stannade
tvärt.
»Nej.» Han tog fast i hennes hand. »Jag tror nog
gumman fick klart för sig, att jag är din släkting, och
jag skall nog sörja för, att du kommer hem. Är här ingen
anständig restauration ihär i närheten? ...»
»Uppe i Champs Elysées ligger Restaurant des
Ambassadeurs. Den är visst fin», svarade Malin
långsamt. Hon hade just inte mycken kännedom om
andra restaurationer än Duval’er. »Det är inte så långt
härifrån.»
»Så låt oss gå dit. Du kan då åtminstone dricka en
kopp te, medan vi prata...»
I gasskenet utanför angången lyfte Malin varnande
upp pekfingret:
»Kom ihåg, att du kallar mig m a d a m e», sade hon
brådskande — litet viktigt. »Det brukas alltid så här i
Paris, när man är ute...»
Han såg mycket allvarligt ned på henne — utan att
så mycket som draga på munnen:
»Det var då för väl, att du sade det! Hur i all
världen skulle jag bära mig åt, om jag inte hade dig till
mentor?»
Malin blev alldeles röd, så ond som hon var på sig
själv. Han trodde naturligtvis, att hon var gräsligt naiv,
som ville komma och lära en herre sådana saker.
Fastän så sent på året var det en lugn och mild kväll,
och teet blev serverat ute. Oaktat Henriks allt annat än
korrekta franska, kunde Malin inte låta bli att beundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
