Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har inte träffat honom», sade Malin bara — högt
och klart.
»I Stockholm säger man, att onkel vill, att han skall
ha Mary. Förtal, naturligtvis!» tog han hett i.
Malin teg. Hon stödde sig uppåt dörrposten ännu
med händerna på ryggen. Elof såg på henne —
forskande, skyggt. Hon mera kände än mötte hans blick.
»Ja, för han vet ju mycket väl, vad jag också har
hört redan för ett år sedan» — Ihan harsklade sig
beslutsamt och talade ännu fortare — »att han i London ännu
lever tillsammans med ett fruntimmer, som för hans
skull rymt från sin man.»
»Kan han då inte gifta sig med henne?» Malin hörde
själv, hur kylig hennes stämma ljöd.
»Nej, det kan han inte. Det lär vara något hinder ...
Och dessutom», tilläde han långsammare, plötsligt
mycket lugnare än han förut talat, »lär hon vara
mycket simpel, ’underbred’, du vet...» Han skrattade
litet förläget åt det i Carterska kretsen så förtroliga
ordet.
»Men det är ju synd om honom.» Malins röst var lika
kyligt klar som högljutt distinkt.
Madame kom demonstrativt fram från kaminen, där
hon täckt över glöderna. Hon tyckte, att nu kunde det
vara nog med konversationen och avskedstagandet. Elof
bugade siig ännu en gång, konfyst och brådskande, och
i nästa ögonblick slog tamburdörren igen.
Malin kände sig plötsligt dödstrött. Hon kysste
madame på båda kinderna, som hon brukade, sade ett par
apatiska ord om hennes vänlighet mot Elof och gick
strax in på sitt rum.
Där satt hon länge i kölden framför den tomma
kaminen. Hon var ii djupet av sitt hjärta Elof så tacksam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
