Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan av Malin. Det retade henne — det var liksom ett
slags förmynderskap. Hon låtsade som om hon inte
märkte honom och räckte småleende, en smula tillgjort,
medvetet kokett handen åt Heathcote.
»God natt, mr Heathcote.»
Han retade sig också över Hellwer, över atft Aan
störde dem. Under det han djupt böjde sig- över den
smala, ännu solbrända handen, som sval och lätt vilade
i hans, viskade han sakta:
»Godnatt — lady Elaine.»
Och i det hon åter såg upp och deras ögon flyktigt
möttes, tilläde han ännu lägre — med Tennysons ord:
»He had not dreamed, she was so
b e a u t i f u 1.»
Malin var hänryckt, när hon klädde av sig om
kvällen. Hon tyckte, att hon kände sig som en riktig
världsdam, en romanhjältinna i sina egna drömda romaner. När
hon fått klänningen av sig och satt framför spegeln för
att fläta sitt Hår till natten, smålog hon triumferande mot
sig själv. Plötsligt tyckte hon, att det såg ut som om
hon skulle få en vagel på ena ögat, och blev med ens
modlös, mörkt förtvivlad. Hon kunde inte tänka på
annat. Det var bara inbillning, men hon vände och vred
och fingrade på ögat, tills hon fick det alldeles mörkrött
och fullt av tårar. När hon äntligen kom i säng och det
hade blivit mörkt i rummet, bad hon Gud att få slippa
vageln — åtminstone så länge tills hon spelat Elaine.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
