Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Skulle jag då ha sagt det till pappa? ropade
Helga nästan hysteriskt in i broderns ansikte. Hade d u
kanske vågat?
— Vågat hade jag väl nog. Men det hade ju inte
tjänat någonting till... Jag tror det är bättre, att han
helt enkeh blir överrumplad... Såsom nu sker... Och
Alexandra uträttar väl bäst sitt ärende själv...
När Orths efter bjudningen kommo hem klockan halv
elva, stod Helga allena vid bordet inne i salen och tog
emot dem. Hon stödde sig med bägge händerna mot
skivan och var likblek.
— Någon är inne 1 pappas rum och vill tala med
pappa... Hon fick knappt fram orden.
Fru Orth kom fram i ljusskenet, ännu med en vit
stickad schal lindad om huvudet. Hon såg oroligt frågande
från den ena av sina bleka döttrar till den andra. Qubben
tog sig med handen över pannan — ljuset bländade
honom.
— Så sent?... sade han och gick igenom salongen
och öppnade dörren till sitt rum.
De hörde ett halvkvävt utrop, modern tog fast i
Vil-mas arm.
— Mamma, sade Vilma. Och då hon böjde sig över
sin mors bleka, aningsfulla ansikte, hade hon icke längre
någon tanke på sig själv. I detta ögonblick kände hon
— som dock själv var mor — ingenting annat än ångest
och medkänsla. Mamma — Xandra har kommit hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
