Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sängen. Hon såg den andra rakt in i ögonen
och sade i hög befallande ton:
— Var snäll och säg mig det nu... Nu.
— Hur kunde jag ana, mumlade Anne-Sophie
skrämd, mycket nervöst — Hur kunde jag ana,
att du inte visste något... Att inte under alla
dessa åren din mor själv...
Edith släppte plötsligt sitt tag i hennes
klänning. Hon föll tungt, handlöst tillbaka mot
kuddarna, men hon såg alltjämt på
Anne-Sophie, som nu i den förfäran hon erfor över
att vara ensam med henne och veta sig ha
framkallat denna scen, helt och hållet förlorade
besinningen.
— Jag trodde att du visste... att du
omöjligen kunde misstaga dig på, hur nära
Vilhelm ...
Hon sade inte mera och inför sig själv
försvarade hon sig alltid sedan med, att hon ju
aldrig hade nämnt något som helst verkligen
avgörande ord: varken »far» eller »dotter» hade
hon sagt. Ingenting hade hon ju egentligen
berättat. Ingenting alls!
Men Edith hade förstått. Anspelningarna hade
varit alltför tydliga och hennes mors namn i
sammanhang med Vilhelm de Breteuil hade varit
avgörande. Blek och ansträngd hade hon sett
ut, redan när gästen satte sig vid sängen — nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
