Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yvonne försökte dra på munnen. Så långt
bort? ... sade hon.
— Bara tvärsöver Östersjön. Jag har varit i
Amerika.
— Men då kände vi dig inte, sade Yvonne
fullkomligt logiskt och på ett sätt, som mot
hans vilja rörde honom.
— Jag skall skriva, sade han godmodigt,
tröstande.
— Till mig? frågade hon ivrigt. Jag skall
alltid svara snart och berätta om allting
härhemma. Jag kan skriva. Jag skriver dagbok.
Om allting här på Urfva och — hon tvekade en
sekund — på Oringtofta.
— Tack, sade han varmt. Och lite efteråt:
Och tack för den lilla julhälsningen från
Oringtofta. Jag blev glad för att ni båda kommit ihåg
mig.
Han sade det så enkelt och naturligt, som om
hon och Edith alltid vore tillsammans och att
han tänkte på dem på det sättet. »Ni båda»...
På ett eller annat sätt gjorde det Yvonne gott,
men det var inte något, hon kunde tala om.
Han vände huvudet på kudden och såg på sin
klocka.
— Nu är det bäst du går, sade han, innan
någon av dem kommer och hämtar dig. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
