Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stolthet och den konservativa världsåskådning,
som nu en gång »passade sig» för hans ålder och
sociala ställning, kände Vilhelm sig säker på,
att Henning Waast på sin egen och sin blivande
arvinges vägnar skulle känna sig ytterst
förödmjukad över en sådan upptäckt. Anne-Sophie,
som kände honom så väl, hade ju också genast
låtit förstå det.
Då allting nu hade fogat sig så märkvärdigt
bra för dem alla, och framtiden, efter allt att
döma, tecknade sig så trygg, solljus och lycklig
både för Urfva och för Oringtofta — varför
fresta ödet genom att i onödan bekänna en
ungdomssynd, som inte kunde göras om intet?
— Vore det inte som att med vett och vilja
söka framkalla en aprilstorm på en vacker solig
högsommardag? Det kunde människor
naturligtvis inte — naturens lagar kunde de inte
ändra — men ställa till mycket onödigt bråk,
ledsamheter och svårigheter för sina närmaste,
och det bara genom brist på fasthet och
självbehärskning, det kunde vem som helst.
På det viset gick han ofta och resonerade för
sig själv: ibland överspänt ångerfullt och
smärtsamt känslofullt, ibland med prosaiskt vardagliga
ord. Men alltid kom han till precis samma
resultat — beslutet, att inte dela hemligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
