Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Anne-Sophie reste sig inte — hon blev
sittande kvar där hon satt och såg tankspridd
ut över den stora gårdsplatsen, över vilken
ljuset inifrån alltjämt kastade sitt osäkra brett
solfjädersformiga sken. Hon ville försöka att
vänta ut sin bror — men hade på sätt och vis
mera lust att vara ensam.
Nattåget söder ifrån strök mäktigt bullrande
över den tysta slätten — saktade farten under
signalerna och stannade vid Oringtofta station.
Anne-Sophie undrade om vagnen hunnit förbi
överkörseln... Henning Waast och hans hustru
på väg till sitt hem...
... Av alla oförutsedda och besynnerliga
»partier», som hon varit vittne till här i världen,
var väl ändå detta giftermålet det fatalaste och
mest ödesdigra. Om hon bara hade vetat
något... Om... Men vartill tjänade alla dessa
»om» nu?... Hon tänkte på Yvonne — hennes
uppriktighet, hennes ovilja... och ångrade
plötsligt, att hon själv inte sökt tala mera med Edith
utom att hon — naturligtvis I — vid supén
lagt bort titlarna med Hennings fru. Nu önskade
hon, att hon visste lite mera om henne: hennes
bevekelsegrunder, hennes natur, hennes
temperament och lynne. »Kanske, när allt kommer
omkring, hon är lik oss» — tänkte hon.
Men dessa tankar på Yvonne och Edith voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
