Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag tycker inte egentligen, att tidens frågor angå
mig.
— Inte det? sade majorskan ironiskt utan
att vidare fortsätta diskussionen.
Nuförtiden läste alltid Yvonne helst
riddar-romaner, och älsklingsboken var en gammal tysk
bok, som hon funnit inne hos sin far och som
(fastän hon inte visste det) också i hans liv
hade spelat en viss roll. Den var så
medeltids-aktig hon någonsin kunde önska sig och
handlade om »de tre mest berömda Liebespärchen»:
Vilhelm av Österrike och Aglai, Vilhelm av
Or-léans och Amelie och Tristan och Isolde. Hon
tyckte det var en förtjusande bok —
stämningsfull och underlig, äventyrlig och tragisk och
smärtsamt passionerad. Hon gömde den i sin
översta byrålåda och talade aldrig om den.
Om inte »tidens frågor» angingo henne: »inte
egentligen», som hon så ofta sade, så fanns
det mycket annat, som i högsta grad angick
henne. Först och främst naturligtvis allt, som
rörde henne själv — detta var så solklart, att
hon inte gjorde någon hemlighet av det — och
därnäst allt, som rörde Erland Seiszing. Men
angående detta var hon inte så öppenhjärtig.
Inte så, att hon sökte förställa sig eller
egentligen dölja, att hon hade den känslan. Hon teg
bara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
