Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var, att han aldrig riktigt kunde utgrunda allt
vad de egentligen innehöllo — »djup under
djup», hade han själv en gång sagt om dem.
Först när vagnen äntligen for sin väg och
han åter gick in i huset, vände hion sig från
fönstret.
Men när han några minuter senare varsamt
knackade på hennes dörr, svarade hon inte —
låtsade som om hon inte vore tillstädes. Och
när de lite efteråt träffades vid kvällsbordet,
märkte han genast, att hon visade sig kyligare
emot honom än annars... Han var inte säker
på, om hon inte hade gråtit.
Ute i förstugan, när de ett ögonblick voro
allena, framförde han moderns hälsning —
brådskande ooh lite formellt nästan: så otrygg
kände han sig gent emoit den unga flickan.
— Tack — sade Vera. Hon vände sig om för
att gå in i sitt rum. Men nu började det gå
upp för honom, att något var på tok — han
tog fast i hennes hand, som lite motvilligt blev
liggande i hans. Ljusstaken, som han hade
med sig ställde han i fönsterkarmen där ute.
— Mor ville, att du skulle komma till
Marieholm –-Jag sade nej ...
Vera slog inte upp ögonen: — Ville hon
det? sade hon.
Och för första gången föll det honom in, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
