- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
195

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig, att generalen verkligen icke förstod, hur det hängde
ihop, eller att han i alla fall icke ville eller icke ansåg det
rådligt att yttra sig därom — han kringgick systematiskt
alla hennes frågor och försäkrade skrattande, att hon alltid
gjorde bäst i att blott lita på sina egna skarpa ögon. Nu
upptäckte emellertid plötsligt Laurette — tack vare det
oförmodade mötet med Madame Fourés — ett förträffligt
tillfälle att »sondera» väninnan och på samma gång, med sin
större världserfarenhet, indirekt varna henne, ifall hon skulle
ha tagit Förste Konsulns artigheter för mer, än de, efter
hennes tanke, voro värda.

»Gaf du riktigt akt på henne, Edmée? En dam är
hon nu icke — men det har jag för resten aldrig heller
hört någon påstå 1» — Hon smålog öfverlägset. — »Man kan
strax se på henne, att hon icke har begrepp om stora
världen — eller hvad tycker du?»

»Jag tycker, att hon är mycket vacker,» svarade Edmée
enkelt. Hon var på en gång ängslig och glad öfver att Laure
började tala om henne. Hon hade icke själf velat göra
några frågor — dels tyckte hon, att det var under hennes
värdighet, dels hade hon en bestämd förnimmelse af, att han
skulle misstyckt det.

»Vacker! Ja, naturligtvis är hon vacker. Hvarför tror
du annars, att han skulle brytt sig om henne?» — Laurette
skrattade muntert, befriad från alla misstankar genom Edmées

o

lugna ton och leende. — »A, det är alldeles historien om
David och Bathseba om igen! Han skickade mannen, den
beskedlige stackarn Fourés, ut i öknen eller i de engelska
korsarernas gap — jag minns inte riktigt hvilket, och det
kan också vara detsamma. Och så — du förstår!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free