- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
170

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

latets Afrodite», som man, till trots för Pauline Leclerc,
hade vågat kalla henne.

Hon visste, att hon var älskad, och värd att älskas.
När hon om morgonen, ännu med batisttröjan uppknäppt
öfver spetschemisen, varm och med håret böljande öfver
skuldrorna under den stora nattmössan, satte fotterna på
sten-golfvet och kom till att kasta en blick i den anspråkslösa
spegeln på väggen, mötte hon sitt eget segerstolta leende.
De unge männens ögon sade henne det, när hon om
middagen, med den gyllene hårknuten högt öfver den hvita nacken,
med kjolens lätta silkessläp graciöst uppburet mellan två
fingrar — i andra handen en svart, spansk solfjäder för att
skugga kind och hals — långsamt, drottninglik steg ned för
den breda, solbelysta trappan. Och ändtligen sade hans
ögon henne det, när han om aftonen efter en hel dags envist,
oafbrutet arbete mötte henne till den glada middagen i fri
luft, där hon, smyckad som till fest med de ljusa La
France-rosor, han älskade, den vackraste af alla dessa vackra
kvinnor, stoltast i later, liksom hon var förnämast i börd,
segersall, i hemligt jubel och hemlig längtan, höjde sitt
skummande glas mot hans. Hon visste, att natten och
lyckan var hennes.

Edmée de La Feuillade var som förvandlad. Hon var
icke mer den ömtåliga, kyligt skygga och alltid liksom en
smula fientliga adelsfröken, som för aderton månader sedan
kommit från Vendée till Paris; hon var nu Förste Konsulns
fylgja, Frankrikes lefvandegjorda segermedvetande, den stolte
betvingarens stolta brud. Ofta hängde männens blickar som
förtrollade vid hennes, och kvinnorna sänkte i omedveten
förvirring, nästan skamsenhet, sina ögon, när hon gick dem
förbi. Oeh likväl fanns det ingen, som visste något.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free