Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bryr jag mig om karriär, om fädernesland, när jag skall
köpa det med denna exempellösa skaml Skall jag, grefve
af Chåteauneuf, som en hund krypa för denne korsikanare
och frivilligt lämna honom min ära att trampa under
fotterna! Försmädelsen är för stor, för uppenbar — ingen
man i kristenheten ville tåla den. De må göra, hvad de
vilja emot mig — jag stannar, och jag skall veta att
beskydda min bruds heder, ifall» — hans stämma var full af
spotskt hån — »i fall hon ännu har någon!»
Edmée rätade på sig. Hon stod stilla, med högrest
hufvud, hennes läppar krökte sig stolt, och de stora ögonen
flammade i oåterhållen vrede.
»Blif kvar, om du vill! Krossa din framtid, din mors
förhoppningar, det rör mig icke. Men det skall du veta»
— hon gick ett steg emot honom, och i superbt öfvermod
kastade hon hufvudet tillbaka och lade de bara, starka
ar-marne i kors under bröstet — »att hvarken du eller någon
annan kan hålla mig borta från honom. Stänger du in mig,
kryper jag ut genom ett råtthål.»
»Så långt har det alltså gått med dig! Så talar alltså
Edmée de La Feuillade — en Bonapartes frilla!»
Hon mötte stolt hans ögon utan att blinka. »Spar
dina skymfande ord, Louis — jag är icke det du menar.»
»Men du blir det — i dag, i natt, i morgoni» ropade
han utom sig.
Hennes läppar darrade svagt, men hon sänkte icke
blicken, när hon svarade:
»Hans vilja är min.»
Med ett tjut, som hos ett såradt djur, föll Louis de
Chåteauneuf, med hufvudet i händerna, ned mot bordskifvan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
