- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
98

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

när hon såg upp på honom, blef hon förfårad öfver den
stela blekheten i hans ansikte.

Louis gick själf bort och låste dörren efter henne. Han
gick ett par slag öfver golfvet utan att tala — Edmée
märkte, att han kämpade för att behärska sig. Slutligen
stannade han, satte sig vid bordet midtemot henne och
började trumma med fingrarna på skifvan.

»Vet du af, att jag af utrikesministeriet blir skickad
till London — för att hjälpa Otto med min kännedom om
engelska förhållanden!» — Han skrattade högt och hånfullt
och slog den knutna handen hårdt mot bordet. — »Jag har
order att lämna Paris ännu i dag — Bonaparte har brådtom!»

Edmée böjde sig djupt ned öfver tapisseriet och letade
automatiskt bland silkesdockorna på bordet. Hon hade en
förnimmelse, som kunde hon kväfvas.

Han reste sig halft upp och grep våldsamt hennes
händer tvärs öfver bordet. Med sin brännande blick tvang
han hennes att lyfta sig.

»Vet du om det?» — nästan hväste han henne in i
ansiktet. — »Var det det du talade med honom om i går?»

Hans otyglade raseri väckte Edmées vrede. Med en
kraftig rörelse slet hon sina händer ur hans och reste sig
upp från sin plats.

»Gå din väg, Louis! Du vet ju icke hvad du säger.»

»Å, nu genomskådar jag allt — alltsammans!» — Han
sjönk ned med händerna för ögonen, förtviflad. — »Han
har trängt sig in till dig — vunnit dig, Gud vet genom
hvilka djäfvulskonster! Och nu — nu är det ingen, som
står honom i vägen, utom jag. Hvar har jag då haft mina
ögon, som intet har sett? Eller rättare: jag har icke velat
se det — det förekom mig så orimligt. Men i går på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free