- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
14

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

staty, höll redan på sin häst vid vagnsdörren, och abbéen
och Valentine — med ett kolossalt knyte, som hon icke
på villkor kunde öfvertalas. att lämna ifrån sig, tätt tryckt
i famnen — sutto redan i den gamla berlinaren, men
Mademoiselle de La Feuillade stod ännu gråtande på trappan
med armarna om sin gudmors hals och hörde på hennes
sista naiva och pedantiska förmaningar.

Hon hade hållit sig tappert ända tills nu; ja, hon hade
varit nästan vild af glädje, medan hon i natt plockade fram
sina saker och hjälpte pigan att packa, men nu — nu kom
plötsligt skilsmässans tragiska allvar öfver henne (och i dessa
tider voro alla skilsmässor tragiskal). Hon grät högt och
okonstladt.

»Bed Maria för mig, allesammans 1» — hon sträckte sina
händer ut till de bägge fröknarna de Kergoran. — »Om freden
ännu varar till sommaren, skall jag be Madame de
Château-neuf följa mig hit.»

Damerna gräto allesammans, snyftade, snöto sig ocb
ropade högt. Abbéen frös om fotterna och började stampa
inne i vagnen, Jeanot gned sina ögon uppe på bocken och
vaggade snyftande fram och tillbaka, så att hårpungen
svängde; det oroliga, hoppande ljuset från lyktorna skrämde
hästarne, som skrapade med hofvarna mot den frusna
marken och vrenskades. Blott Monsieur de Châtillon höll
orörlig och tålig på sin höga häst vid den ena vagnsdörren.

Ändtligen kom Edmée i karossen. Hon höll näsduken
för ögonen och föll storgråtande med hufvudet mot
Valen-tines knä, medan de raskt körde från gården. Hon hörde,
hur det dånade öfver vindbron.

»Valentine, käraste lilla Valentine!» Hon kröp ihop vid
den robusta pigans bröst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free