Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Luthers lära om helgelse och goda gärningar - I. Luthers lära om helgelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
ser oss sålunda, kunna vi säga, sådana, som vi en gång skola
bliva, när Guds verk med oss och i oss är fullbordat. Därför
räknar Gud icke längre med oss såsom med syndare utan
betraktar oss såsom sina i Kristus heliga, älskade och ut^
korade. Det är även till följd av detta Guds tillräknande av
den fullkomliga .rättfärdigheten i Kristus, som de troende
i alla Pauli brev kallas för heliga, trots det att, såsom vi
likaledes se i alla hans brev, han manar dem att helga
sig från ännu vidlådande synder och brister.
Vi vilja anföra några uttalanden härom av Luther. I sin
utläggning av Galaterbrevet skriver han på ett ställe
följande: »Denna köttets strid mot anden hava de heliga haft
och förnummit. Densamma få ock vi erfara. Den som
rannsakar sitt samvete, han skall förvisso, såvida han icke är
en skrymtare, finna, att inom honom själv föregår något
sådant, som Paulus beskriver, nämligen att köttet strider
emot anden. Var och en kristen känner och bekänner, att
hans kött strider mot anden och att dessa tvenne makter
inom honom äro så fientliga mot varandra, att huru mycket
han än arbetar och bemödar sig, kan han dock icke i allt
göra, vad han vill. Alltså är köttet till hinder, så att vi icke
älska vår nästa såsom oss själva och ännu mindre älska Gud
av allt vårt hjärta.–Den nya viljan önskade väl gärna
att göra det goda, uppfylla lagen, älska både Gud och
nästan, men köttet gör henne motstånd. Dock tillräknar icke
Gud denna synd, ty Han är de troende nådig för Kristi skull.
Härav följer likväl icke, att du bör förringa eller förakta
synden, emedan Gud icke tillräknar den. Han tillräknar
den visserligen icke, men hos vilka och varför? Icke åtnjuta
de förhärdade och säkra denna förmån, utan de som äro
bot-färdiga och som med tron omfatta Försonaren Kristus, för
vilkens skull såväl alla synder förlåtas dem som ock syndens
kvarlevor dem icke tillräknas. Dessa förringa icke synden
utan akta den stor och förskräcklig, emedan de veta, att den
icke kan utplånas genom något slags tillfyllestgörelse,
gär-9 — G. E. Söderhohn: Martin Luther.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
