Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Luthers lära om rättfärdiggörelsen genom tron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu var väntad, de heliga i Gamla Testamentet mera
fröjdade sig än vi, då den nu redan blivit uppenbarad.»
Och på ett annat sätt i samma skrift säger han: »Här är
icke fråga om påvens skägg eller om dagligt bröd utan om
den kristna lärans förnämsta artikel. Den som inser, huru
hög och viktig den är, för honom blir allt annat av ringa, ja,
av intet värde. — — Förstå vi denna, då befinna vi oss i
det klaraste ljus. Förstå vi den icke, i det tjockaste mörker.
Ser du därför denna angripas eller sväva i fara, så bör du
icke tveka att sätta dig emot, det vare sig Petrus eller en
ängel från himmelen, ty hon kan icke nog härligt beprisas.»
»Det finns ingenting i världen», säger han på ett annat
ställe, »vartill man icke kan förmå mig, allenast man icke
för de kristna tillsluter salighetens väg.»
Han säger även på flera ställen i sina skrifter, att han
till och med skulle kunna böja sig i mångt och mycket för
påven, om han blott lärde denna artikel rätt, så att han
icke stängde vägen för människorna till frälsning genom
sina falska läror. Men då han så gör, kan han på inga
villkor ge vika för vare sig honom eller någon annan, vem det
vara må, som handlar på samma sätt.
Vi återgiva här ett yttrande av Luther ur hans utläggning
av Galaterbrevet, som är mycket typiskt för den store
reformatorn, när det blir fråga om att försvara denna för hans
hjärta så livsviktiga lära. Han råkar ofta i en obändig kraft,
förvisso en Andens inspiration, då han yttrar sig i denna
sak. Han säger där följande: »Om påven erkände, att Gud
allena av idel nåd genom Kristus gör syndare rättfärdiga, så
ville vi icke blott bära honom på våra händer utan även
kyssa hans fötter. Men emedan vi icke kunna förmå
honom till detta medgivande, så visa vi oss å vår sida stolta
över all måtta och ämna icke en hårsmån vika vare sig
för alla änglar i himmelen eller för Petrus och Paulus eller
för hundra kejsare eller för tusen påvar, nej, icke ens för
hela världen. Bort, långt bort med all ödmjukhet, då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
