Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Slutet gott, allting gott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sista kväll i Regnbågens dal. Dagen därpå skulle han resa
till Charlottetown för att börja i fortsättningsskolan. Då
skulle den lilla så tätt sammanslutna kretsen brytas. Och
fastän den lilla festen varit i hög grad lyckad, satt det en
liten tagg av sorg och saknad i varje ungt hjärta.
— Se — därborta i solnedgången ligger ett stort gyllene
slott, sade Walter och pekade. — Titta på de glänsande
tornen — och de purpurröda banéren, som vajar från
spirorna! Det är nog någon erövrare, som segerrik kommer
hemridande från striden, och nu flagga de till hans ära.
— O, vad jag önskar, att man levde i forna tider igen,
utbrast Jem. — Jag skulle så gärna vilja vara soldat — en
stilig general, som vunnit många segrar. Jag skulle vilja
ge vad som helst för att få se på ett stort slag.
Ja, Jem skulle bli soldat och få bevittna en blodigare
strid än som någonsin hittills utkämpats i världen, men den
erfarenheten låg ännu i en avlägsen framtids sköte. Och
hans mor, vilkens förstfödde han var, såg ofta på sina
gossar och tackade Gud för att de fornstora dagar med i krig
förvärvad ära, som Jem längtade efter, för alltid svunnit
och att Kanadas söner aldrig skulle behöva rida ut för att
kämpa för »sina fäders aska och sina gudars tempel».
Världskriget hade ännu ej hunnit kasta sin kyliga
skugga framför sig. De gossar, som skulle komma att
strida och måhända stupa på slagfälten i Flandern och
Frankrike, på Gallipolis halvö och i Palestina, voro ännu
blott upptågslystna skolpojkar med en lång levnadsbana
framför sig. De ungmör, vilkas hjärtan skulle komma att
blöda, voro ännu småflickor i korta kjolar, var och en med
sina förhoppningar, sina framtidsdrömmar.
Så småningom slocknade den röda och gyllene
färgprakten på banéren i solnedgångens stad, så småningom svann
all ståten från erövrarens hyllningsfest. Skymning lägrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
