Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. När man är för givmild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varenda dag med dina bästa skor, och då blir de minsann
snart utslitna.
— Det bryr jag mig inte om, ropade Faith, ännu
upptänd av glädjen över att ha gjort en riktigt god gärning
mot en stackars lidande medmänniska. — Det är inte rätt,
att jag ska rå om två par skor och den där lilla stackars
ungen Lida inte ha några alls utan vara tvungen att gå
barfota i smutsen och kylan. Nu har vi båda var sitt par.
Du minns nog, Una, att pappa sa i sin predikan i söndags,
att det fanns ingen verklig lycka i att få eller ha — bara
i att ge. Och det är sant. Jag känner mig vida lyckligare
nu än jag förut gjort i hela mitt liv. Tänk bara på hur
Lida går hem på landsvägen just nu med sina stackars
små fötter torra och varma i sköna strumpor och snygga
skor …
— Men det här var ju det enda paret svarta strumpor
du hade, invände Una. — Ditt andra par var så fullt med
hål, att tant Martha sa hon inte kunde laga dem mera,
och inte för det hon är nå’n mästerstopperska, men jag
såg själv, att de var precis som ett såll. Tant Martha
klippte av benen att ha att putsa spisen med. Nu har du
bara de där båda paren blå- och rödrandiga strumpor,
som du tycker så illa om.
All den glada hänförelse, som brunnit inom Faith,
slocknade för denna kalldusch. Hon sjönk — bildligt talat —
ihop som en ballong, som fått en läcka och vars präktigt
spända hölje snart ligger där som en tillplattad blåsa.
Hon satt tyst under några dystra minuter och överblickade
följderna av sin förhastade gärning.
— O Una, det tänkte jag aldrig på, sade hon bedrövad.
— Jag gav mig inte tid att tänka alls.
De randiga strumporna voro tjocka, sträva, klumpiga;
tant Martha hade på vintern stickat dem åt Faith av blått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
