Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Goda föresatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta säjer jag visst inte för att göra er lessna. Jag
tycker det är synd om er — Marys nedlåtande ton var
obetalbar — för jag förstår, att ni inte kan vara annorlunda
än ni ä’, så som ni har det ställt. Men det begriper inte
andra människor, och därför är di strängare. Fröken Drew
säjer, att Karl hade en groda i sin ficka i söndagsskolan
i söndags och den hoppade ut, medan hon hörde upp läxan,
så hon fick en nervchock. Hon säjer, att hon vill inte läsa
längre med klassen, om han ska sitta där. Varför kan du
inte ha dina insekter hemma, Karl?
— Insekter! Du är just lik en insekt. Jag stoppade
ju genast ner henne igen, ropade Karl. Den gör väl ingen
människa något förnär — en stackars liten grön lövgroda.
Ja, jag önskar verkligen, att den där gamla kattan Drew
slutade upp med våran klass. Jag avskyr henne. Hennes
egen systerson hade en otäck tobaksbuss i sin ficka i
söndags och frågade om vi inte ville känna på den, så skulle
den gå laget runt. Och det just medan herr Clow bad.
Det må välan vara bra mycket värre än en liten fattig groda.
— Nä då — grodor skräms mycket mer. En
tobaksbuss är ingenting farligt, men en groda väntar man inte.
Och så hade ni tekalas härom dagen ute bland gravstenarna
på körgårn.
— Vi hade visst inget tekalas.
— Nåja, såpbubbelkalas kanske. Nå’nting hade ni. Folk,
som åkt här förbi, påstår, att de såg både koppar och fat
och brödkorg med, men det är ju möjligt, att de har sett
i syne. Jag får väl tro er på ert ord. Men den här
gravhällen hade ni i alla fall till bord.
— Ja, det var väl inte så farligt. Vi fick inte blåsa
såpbubblor därinne för Martha. Hon var så förskräckligt
arg den dagen, sade Jerry. — Och den här gamla
gravstenen var slät och fin, så den blev ett stiligt bord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
