Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. På landsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han så ville, och han kunde vara förfärlig. Stackars Faith,
som var så angelägen om att upphjälpa sin fars hotande
ställning gentemot församlingen, träffade nu på honom i en
av hans fruktansvärda stunder.
Han visste inte vem hon var, och han mätte henne med
ogillande blickar. Norman Douglas tyckte om skrattlystna
flickor med liv och temperament. Faith var just nu
mycket blek. Hon tillhörde den flicktyp, för vilken färgerna
betyda allt. När hon ej hade sina rosiga kinder, föreföll hon
blaskig och urblekt. Nu såg hon bönfallande och rädd ut,
och översittarandan i Norman Douglas’ inre började röra
på sig.
— Vad sjutton är ni för en? Och vad vill ni här?
frågade han med sin grova, högt ekande röst och drog ihop
sina buskiga ögonbryn.
För första gången i sitt liv stod Faith svarslös. Hon
hade aldrig trott, att herr Norman var så här … Hon
var förlamad av skräck. Han märkte det och tog i än
häftigare.
— Nå, vad är det fråga om? mullrade han. — Ni ser ut
som om ni ville säga nå’nting, men inte tordes. Nå, ut med
språket! Ni har väl mål i munnen, för tusan!
Nej. Faith hade tappat talförmågan. Inga ord ville
komma. Men hennes läppar började darra.
— Nej, lipa inte, det undanber jag mig, röt Douglas. —
Jag tål inte så’nt där tjut. Har ni nå’nting att säga, så ut
med det, så vi får det undanstökat. Jag tror flickan är
alldeles vriden, kan hon inte få ur sig ett enda ord? Stirra
inte på mig så där — jag är inget troll — jag har ingen
svans. Vad är ni för en? Vem är ni, frågar jag?
Den irriterade rösten hördes långa vägar. Skramlet i
köket inställdes tills vidare. Fru Wilson lyssnade med
uppspärrade ögon och spetsade öron. Herr Douglas lade sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
