Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Stugan på kullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människor gjorde detta, skulle deras framtida öden på något
sätt länkas samman.
Nu stod John Meredith och höll den lilla bägaren
tveksamt i handen. Han visste inte vad han skulle göra med
den. Det enda förnuftiga hade ju varit att kasta bort den,
men hur det var, hade han ingen lust att göra det.
Rosemary sträckte ut handen efter den.
— Vill ni låta mig få den? sade hon. — Ni gjorde den
så behändigt. Jag har inte sett någon göra en bägare av
näver se’n min lille bror för länge sedan brukade göra
sådana. Och han är död nu.
—Jag fick lära mig att göra sådana, när jag var pojke
och levde lägerliv en hel sommar. En gammal jägare lärde
mig, sade pastor Meredith. — Låt mig få bära era böcker,
fröken West.
Rosemary blev så häpen, att hon förföll till en ny
nödlögn och sade, att de voro alls inte tunga. Men pastorn
tog dem från henne med en min, som sade »här är det
jag, som bestämmer!» och så började de gå bredvid
varandra. Det var första gången, som Rosemary stått
framför källan i dalen utan att tänka på Martin. I dag hade
inte de båda mötts.
Den lilla stigen följde kanten av den sanka ängen och
slingrade sig därefter uppåt den långsträckta, skogklädda
sluttning, som ledde upp till krönet av kullen, där Rosemary
bodde. Mellan trädstammarna sågo de hur månen sken på
de grönskande ängsmarkerna långt under dem. Men den
lilla stigen var smal och låg i skuggan. Träden flätade
ihop sina grenar över den, och träd äro aldrig så vänliga
mot mänskliga varelser efter mörkrets inbrott som på ljusa
dagen. När skymningen fallit på, dra de sig från oss. De
viska och tissla och tassla och lägga råd. Sträcka de ut
en hand mot oss, så är den en smula fientligt trevande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
