Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fröken Cornelia anställer förhör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste jag följa med, antingen jag vill eller inte. Den
musiken är trollmusik.
— Vi följer med allihop, ropade Di, som genast kände
den tändande gnistan från Walters fantasi och redan tyckte
sig se den hemlighetsfulle piparens gestalt skymta i dunklet
vid bortre ändan av dalen.
— Nej. Du sitter kvar här och väntar, sade Walter
med en egendomlig glans i sina stora, vackra ögon. —
Du sitter kvar här och väntar, att vi ska komma tillbaka.
Men vi kommer nog inte — för vi kan inte komma, så
länge piparen blåser på sin flöjt. Han kan med sina
flöjttoner föra oss världen runt. Men du — du sitter kvar här
på din sten och väntar — och väntar i evighet.
— Hu då — var tyst! sade Mary och ryste till. —
Se inte så där hemsk ut, Walter. Jag riktigt känner hur
det kyler långt ner på ryggen. Du vill väl inte narra mej
att lipa heller. Jag tyckte precis jag såg den där otäcke
piparen vandra sin väg och ni pojkar följde efter honom,
men vi flickor satt kvar här och väntade alldeles ensamma.
Jag vet inte hur det kommer sej — jag har aldrig varit
nå’n lipsill, men så fort du börjar med dina underliga
paschaser, så vill jag bara gråta.
Walter smålog triumferande. Det roade honom att
utöva sin makt över lekkamraterna, spela på deras
känslosträngar, göra dem ömsom rörda, ömsom skrämda …
Det tillfredsställde en viss dramatisk instinkt, som bodde
inom honom. Men med triumfen blandade sig ett litet stänk
av hemlighetsfull fruktan. Den där piparen, som lockade
in de tyska barnen i berget, hade tyckts honom mycket
verklig — det var som om den sakta vajande slöja, som
dolde framtiden för ett ögonblick, fläktat åt sidan i
Regnbågsdalens stjärntindrande skymning och han fått en hastig
inblick i de öden, som väntade honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
